Göteborg Film Festival ställer om till en 11 dagars digital festival i din soffa. Men vilka godbitar ska man hålla utkik efter? Vi frågar en av festivalens mesta besökare, filmoraklet Anders Pettersson från Karlstad, vilka filmer man bör se. Anders har sett nära 1600 filmer på sina 39 tidigare GIFF-besök, så det blir så klart vattentäta tips.
Film har präglat Anders snart 65-åriga liv. Såväl yrkesmässigt som privat; film har alltid varit hans stora intresse och hobby.
Foto: Josef Nyberg
”Jag går alltså i pension under 2021. Då skall jag helt sluta med att se på film och börja knyppla i stället…
Nä, det där sista var väl inte riktigt sant. Under det här året räknar jag med att komma upp i det magiska talet 20.000 sedda filmer. Det är bara lite drygt 300 kvar…”
Anders Pettersson, lärare i filmhistoria/filmkunskap Molkoms Folhögskola
När det gäller film betraktar han sig som fullständig allätare, men gör inte vågen av glädje över varken sci-fi eller superhjältefilmer. Har suttit sig igenom alla 31 spelfilmer som Elvis Presley medverkade i, konsumerat alla de drygt 20 Åsa-Nisse-filmerna och till och med orkat igenom alla Star Wars-filmerna – ingetdera hör till hans ljusaste filmminnen (tycker på fullt allvar att det roligaste med Star Wars var Jar Jar Binks, vilket brukar göra de mest inbitna fansen fullständigt skogstokiga).
Anders är däremot extra svag för stumfilmer och filmer som har regisserats av människor med namn som Luis Buñuel, Robert Altman, Theo Angelopoulos, Edgar Reitz, Andrej Tarkovskij, Belá Tarr, Nuri Bilge Ceylan, Woody Allen eller Eric Rohmer. Eller varför inte Agnès Varda, Maya Deren, Kelly Reichardt, Greta Gerwig, Margreth Olin, Jennifer Kent, Chantal Akerman, Susanne Bier eller Gunvor Nelson.
”Jag har besökt Göteborg Film Festival under 39 års tid, så 2021 års festival skulle bli den fyrtionde tillställningen. Och det blir det ju också, fast annorlunda. Hemifrån. En streamad festival är väl kanske bättre än ingen festival, men samma sak blir det definitivt inte.”
Anders Pettersson
Anders har alltså sett lite drygt 1600 filmer på Göteborg Film Festival under årens lopp. Alla har enligt utsago inte sannerligen varit bra eller ens minnesvärda, men här har han utsatts för några av sina verkligt stora filmupplevelser. Edgar Reitz mäktiga 16-timmarsepos Heimat (Västtyskland 1984) eller Theo Angelopoulos vidunderliga Odysseus blick (Grekland 1995) är två exempel.
”Efter att ha sett Odysseus blick, 1996 var jag nära att packa ihop och lämna festivalen, för jag visste att hur många fler filmer jag än såg så skulle jag inte få se något liknande. Eller lika bra. Fast jag kom på bättre tankar efter att ha upptäckt att det följande dag faktiskt fanns ytterligare en visning av samma film…”
Anders Pettersson
I olika sammanhang, både som filmskribent och filmlärare har Anders under mer än tjugo år sysslat med att göra listor med tips inför stundande festivaler, listor där han botaniserat bland urvalet och sållat fram det som intresserat just honom. Och just så rasande personlig måste en sådan lista vara, eftersom det handlar om tycke och smak. Ombedd av oss i Värmlands Biografnätverk att göra samma sak i år visar sig vara en enkel match tycker Anders. ”Normalt” har det handlat om att välja ut ett tiotal filmer från ett utbud som ibland omfattat över 400 filmer. Årets streamade festival rymmer ett 70-tal filmtitlar.
”Lätt som en plätt alltså. Här är ett dussin titlar ur årets program som Jag inte kan garantera att du kommer att gilla. Men som intresserar mig allra mest ur årets utbud. Mer än hälften (7 st) har dessutom kvinnliga regissörer!”
Anders Pettersson
Göteborg Film Festival 2021 är den 44:e festivalen i ordningen och för första gången kan du delta i hela festivalen digitalt mellan 29 januari till 8 februari.
Tove
Finland/Sverige | 2020
Är man från Karlstad så vill man ju en se en film om Mumintrollens ”mamma”, Tove Jansson. Här spelad av Alma Pöysti (barnbarn till Lasse Pöysti, som ju också har ett förflutet som Mumintroll) i en film som också har Shanti Roney och Kajsa Ernst i rollistan, och som regisserats av Zaida Bergroth (hennes 5:e långfilm).
En runda till
Danmark | 2020
Mads Mikkelsen på konstant fylla i en film signerad Thomas Vinterberg. De två namnen räcker. (Vinterberg gjorde ”Jakten” (2012) med Mikkelsen). Vann 4 priser vid European Film Awards (för film, regi, manus, Mikkelsen) i fjol.
Foto: Anders Wiklund, TT
Pleasure
Sverige | 2021
Ninja Thyberg långfilmsdebuterar, efter flera uppmärksammade kortfilmer, med en film hon slitit med i flera år. Det handlar om en ung svensk tjej (Sofia Kappel) som hamnar mitt i Los Angeles porrindustri. Skulle ha varit med och tävlat i Cannes (vars festival blev inställd).
Gritt
Norge | 2021
Försöker alltid se så mycket norsk film jag kan i Göteborg, tyvärr är det ofta enda chansen i Sverige att ta del av det ofta fina filmutbud som kommer därifrån. Hittills har jag sällan blivit besviken. Detta är första filmen från Itonje Søimer Guttormsen från Trondheim.
Slalom
Frankrike | 2020
En 15-årig tjej och utförsåkningstalang utsätts av övergrepp av sin tränare. Långfilmsdebut på ett dessvärre ständigt aktuellt ämne av Charlène Favier.
Beginning
Georgien | 2020
Kanske mest hajpad av alla festivalfilmer, en georgisk regidebut av Dea Kulumbegashvili (hon är filmutbildad i USA och har tävlat i Cannes med en av sina kortfilmer). Låter som en film man antingen kommer att älska eller avsky; festivalprogrammet försöker locka med att likna Kulumbegashvili med Carlos Reygadas och Michael Haneke.
Molecules
Italien | 2020
Högaktuell dokumentär/essäfilm om en pandemidrabbad stad, Venedig, som också är regissörens pappas hemstad. Regissören heter Andrea Segre och han har tidigare gjort flera dokumentärer, men även spelfilm (”Jag heter Li” visades på festivalen 2011).
Knackningar
Sverige | 2021
Långfilmsdebut av Frida Kempff från Sala (som gjort en rad kortfilmer sedan 2006). Kan vara hur bra som helst, ett ”kusligt Kafkaartat psykodrama” enligt festivalprogrammet, eller också ett rejält magplask. Låter spännande i alla fall. Och med Meliz Karlge (mest känd för en rad Johan Falk-filmer) i huvudrollen, bara en sån sak.
The Killing of Two Lovers
USA | 2020
Låter som urtypen för en amerikansk indiefilm; skilsmässodrama, okända skådisar, långa tagningar i lugnt tempo. Och en tämligen okänd regissör (Robert Machoian) som visar sig ha gjort hur mycket film som helst… Varför inte?
Kamrater
Ryssland | 2020
En av festivalprogrammets få”veteraner”; ryssen Andrei Kontjalovskij (född 1937 och således 84 i år). Kontjalovskij skrev manus till Tarkovskijs ”Ivans barndom”, har gjort egna filmer sedan 1965 och fick ett internationellt genonbrott med ”Asjas lycka” (1965). Senare verksam i USA där hans bästa film var ”Runaway Train” (1985). Nu återvänder han till Ryssland för ett slags filmisk uppgörelse med det Sovjetunionen han lämnade.
The Father
UK/Frankrike | 2020
Franske Florian Zeller regidebuterar med denna film, byggd på hans egen pjäs om en åldrande man (Anthony Hopkins) som bor ensam i sin lägenhet och stönigt vägrar ta emot någon hjälp, till dotterns (Olivia Colman) förtvivlan. Filmen har redan tagit hem en rad priser, bl.a. för Christopher Hamptons manus.
Sanna Mödrar
Japan | 2020
Naomi Kawase är idag en av Japans mest hyllade regissörer. Sedan 1997 har hon gjort många spelfilmer och dokumentärer, flera också Sverigevisade (bl.a. på GIFF); t.ex. ”The Mourning Forest”, ”Still the Water”, ”Under körsbärsträden” och ”Mot solnedgången”).Det här är ett adoptionsdrama med Asato i centrum; han är uppväxt i Tokyo med sina adoptivföräldrar när plötsligt den biologiska mamman vill ha sonen tillbaka…
På Bio i Värmland!
Ulf Malmros gör ny biofilm
Kult-lördag i Grums
Äldre skådisar sökes
Testa ett FilmQuiz!
